### Skåpmat från januari 2009. Efter denna post övergick jag till att bli varken arbetssökande eller arbetande eller
studerande eller något annat som någon svensk myndighet har lust att
registrera. Jag övergick till att vara icke-existerande. (kallas också
för post-doc) ###
Internationell arbetsmarknad? (i princip) inte för arbetssökande.
En
gång i forntiden – långt innan det blev en folkomröstning om EU – och
till och med innan den förra omgången högerregering – satt jag i en aula
i Götet och retade upp mig på en kommentar från Carl Bildt. Kommentaren
har kommit tillbaka till mig på sista tiden. Så vad sa han som fastnade
så? Det var ett svar på en fråga från en annan obstinat gymnasieelev
som läst statistik om ungdomsarbetslösheten. “När du säger att EU skulle
innebära att vi kan åka ut i Europa och arbeta – menar du då att vi kan
åka ut i Europa och vara arbetslösa?!!” Bildt svarade något så
häpnadsväckande som “Jaa… men det är ju mycket roligare att vara
arbetslös i t ex Spanien än Sverige.”
Så vad har detta med min
situation idag att göra då? Som akademiker har man ju en internationell
arbetsmarknad, och naivt nog så trodde jag att jag nu kunde söka arbete
ute i Europa. Nu har jag ju inga planer på att sitta och vara arbetslös i
Spanien, men jag söker faktiskt, bland annat, post-doc i just Spanien.
Detta visade sig dock vara helt otillåtet ur A-kassesynpunkt. När jag
söker jobb utomlands så bedöms jag inte stå till SVENSK arbetsmarknads
förfogande, vilket naturligtvis är ett krav för att få A-kassa. (Jag
hoppas att det är ok om jag söker utlandsjobb på kvällar och helger?
Jaså nähä, man har ingen fritid som arbetslös… ojdå)
Jo, det
finns ett sätt att söka jobb i Europa med bibehållen A-kassa – den
Magiska Blanketten E303. Man fyller i Blanketten tillsammans med sin
arbetsförmedlare och skickar till Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkring. Kraven är att man är borta högst tre månader
under en A-kasseperiod (och bara en omgång per A-kasseperiod), man måste
ha en fast adress (inte hotell eller camping etc!) i det land (inte
länder!) man skall söka jobb och man måste anmäla sig på den lokala
arbetsförmedlingen efter högst 7 dagar. (Denna beskrivning är dessvärre
en förenkling. Ytterligare regler tillkommer beroende på vilket land du
söker i.) Jag kan förstå vitsen med att ha dessa regler. Det kunde vara
rimligt om jag hade tänkt åka och söka diverse jobb i ett specifikt
land. Men om jag åker till Madrid en vecka för att diskutera och skriva
en ansökan om post-doc då…? Nähä. Det gick inte. Jag uppfyller inte
några av kriterierna – och till råga på allt kanske jag tänkt att söka
jobb även i andra länder under denna tid.
Dum-ärlig som jag
ibland är så berättade jag för arbetsförmedlaren att jag tänkte åka och
söka jobb. Detta ledde omedelbart till avregistrering hos
arbetsfömedlingen, en veckas förlorad A-kassa, egna kostnader för resa
och boende osv (jo just den biten hade jag räknat med) – och direkt vid
hemkomst måste jag påanmäla mig hos arbetsförmedlingen och träffa en
handläggare och lägga upp ny handlingsplan och blah blah blah… Man kan
egentligen undra vad sens moralen är. Jag får alltså inte söka jobb
under min arbetslösa tid (om jag inte själv betalar)? Eller? Vart tog
min internationella arbetsmarknad vägen? Hoho? Bildt? Någon?
Kram från Tant Resande Träsk (PhD)
